Leka med eld
Här är dikten jag skrev. På bilden är det min bror Jacob. Den bilden är min framsida till dikten på hemsidan där den ligger ute. http://www.kapitel1.se/tilde-ribbentjarn/leka-med-eld
Jag ser dig gå från mig. Din ryggtavla ler hånfullt mot mig.
Jag vill springa efter och ta dig i mina armar.
Men jag förblir stående ensam på trottoaren.
Jag vill skrika efter dig att du är den enda för mig.
Men jag förblir tyst på trottoaren.
Jag vill falla ner på knä, låta tårarna rinna utan att bry mig om vad folk tycker och tänker.
Men jag förblir oberörd på trottoaren och ser dig lämna mig.
Du satte eld på det vi hade.
Du lämnade mig ensam och hjälplös stående vid lågorna.
Du brände upp det jag älskade.
Du lät mig stå och titta på medan allt vi hade tillsammans brann upp framför mina ögon.
Utan tvekan valde du kniven.
Du tog den snabbt och tryckte långsamt men hårt in den i mitt blottade hjärta.
Sen vände du ryggen åt mig och gick.
Utan att blinka tog du kniven. Du övervägde inte ens dina val.
Du valde att blunda för min kärlek och lämnade mig ensam, sårad, blödande.
Jag gav dig mitt hjärta, men du valde att trycka kniven i det.
Istället för att hålla om det, så krossade du det utan att blinka.
Jag gav dig ett val. Jag la mitt hjärta bredvid kniven.
Jag visste allra innerst vad du skulle välja, men jag gav dig ändå chansen att överraska mig.
Du tog inte chansen utan gjorde det du väntat på så länge.
Allt du behövde var bara en ursäkt från min sida att genomföra det.
Din ryggtavla hånler mot mig när du går från mig utan den minsta ånger över det du gjort.
Du har alltid gillat att leka med eld.
I've cried
